Intervju med Uje Brandelius

Varför har du dragit igång Popvänstern?
 - För att jag fick jobb på Vänsterpartiet i riksdagen och träffar en massa intressanta vänstermänniskor varje dag plus att jag känner en jävla massa popsnören med vänstersympatier från min tid i Doktor Kosmos. Den kombon kände jag att var tvungen att utnyttja på nåt vis. Det är ju inte direkt svårt att komma på popmusiker med vänsteråsikter. Skillnaden är väl att jag har druckit öl med dom flesta och har deras telefonnummer.

Vad vill du att Popvänstern ska vara för sorts klubb?
 - Ett ställe för både party och debatt. Jag har liksom aldrig förstått varför det måste vara antingen eller. Alla mina bästa partyn har innehållit minst ett rejält gräl. Att debattera är som att dansa för mig, fast roligare, för man kan vinna, det kan man inte i dans.

Så du hoppas på gräl?
 - Absolut, men jag hoppas på kramkalas också. Det är liksom det andra syftet med klubben, att den musikintresserade vänstern ska ha en fritidsgård att hänga på. Och helt allvarligt så hoppas jag på ett uppsving för Popvänstern, att det kommer massa band som tar bladet från munnen och sjunger vad dom tycker. Med lite tur och Guds vilja så kan Popvänstern spela en liten roll i samtiden.

Du jobbar för Vänsterpartiet som pressekreterare, är det Lars Ohly som sagt till dig att starta en klubb för att locka kids till vänstern?
 - Ha ha, nej, det har han inte. Popvänstern vänder sig till en mycket bredare vänster än partivänstern. Alla vänstermänniskor från sossar till stenkastare som känner sig som popvänster är välkomna. Tveksamt dock om Lasse O är välkommen, han är mera rockvänster. Och Mikael Wiehe får starta sin egen klubb Visvänstern.

Kommer bredden på musiken att vara lika enorm?
 - Jepp, allt du kan tänka dig mellan Frida Hyvönen och Anna Järvinen kommer att spelas.

Hur mycket diskussion tror du att det blir, svenskar är ju rätt blyga?
 - Jag vet inte. Jag hoppas jag kan frammana en sån stämning att folk känner att dom inte behöver vara professor Balthazar för att uttala sig.

Professor Balthazar?
 - Ja, alltså genier. Professor Balthazar var ett geni som hade lösningen på alla problem. Han levde på 70-talet.

Aha.
 - Men sen är det faktiskt helt okej att hålla käften också och bara lyssna. Vi kommer att ha en panel med folk som inte direkt är kända för att var tysta.

Kommer ni att ha liveband?
 - Jag vet inte, kanske framöver. Problemet med Pet Sounds Bar är att dom har känsliga grannar och trummor är tydligen bannlysta. Men nån form av strippade gig kan man kanske tänka sig.

Vad händer på Popvänstern framöver?
 - Programmet är bara spikat fram till jul, men jag har några idéer. ”Samtal med Satan” är en rubrik som jag har funderat på och som jag jättegärna skulle vilja göra. Bjuda in några högertyckare och låta dom bre ut sig. Sen har jag planerat en debatt om förorten under rubriken ”Ey len, va händish?”. Drömmen skulle vara att få prata Hassen-Khemiri-svenska med Ken och Dogge. Jag avgudar för övrigt Ken, visste du det?

Nej.
 - Det gör jag i alla fall. Ken och Dogge är drömgästerna i en sån debatt och grundfrågan skulle vara: va fan e problemet? Alla pratar om problemförorten men ingen kan riktigt bestämma sig för exakt vad problemet är, verkar det som. Jag skulle bonda fett med Ken och Dogge eftersom jag bott i Bredäng i snart femton år.

Mmm…säkert…det verkar vara en rätt medelålders line-up so far…?
 - Fuck you åldershitler. Ska man sluta känna sig revolutionär bara för att man fyllt trettio? Nä, men allvarligt talat så skiter jag i det. Jag bjuder gärna in Leif Nyhlén eller annat valfritt russin från kritaperioden. Lite av poängen med Popvänstern är att dra en linje från DÅ till SEN. Jag är ju ganska mycket DÅ, men hoppas kunna bjuda in folk som är lite mer SEN, men även folk som är ännu mer DÅ än jag. Tillsammans bildar vi NU. Shit, va fint sagt.